Dagens elitidrott kräver mer och mer av utövaren. För att få ut maximalt av varje idrottare krävs en mycket noggrann träningsplanering. Utvecklingen för lagidrottare blir mer och mer likt den individuella idrottarens planering. Varje lagidrottare måste ta mer ansvar för sin egen träning för att lyckas i sin idrott.Idag finns det massvis av hjälpmedel för att kunna analysera sin träning. Det började på 70-talet med videoanalyser. Man filmade de aktiva för att de skulle kunna förbättra sin teknik i sin idrott. Ingemar Stenmark en av de första som använde sig av detta hjälpmedel.
Idag finns det mycket avancerade program för att kunna analysera teknik här ligger golfen i framkant av utvecklingen. De flesta idrottare använder sig idag av detta hjälpmedel.Sverige har alltid varit långt framme när det gäller forskning inom uthållighets idrotter med mätningar av konditionen. Detta började redan på 60-talet med Åstrand tester på cykel. Även här har utvecklingen gått framåt med mer avancerad utrustning för att mäta syreupptagning och mjölsyra nivåer. Givetvis används dessa resultat för att analysera träningsprocessen. Man gör mätningar före och efter träningsperiod och får på så sätt en bild av hur effektiv konditionsträningen har varit.
När det gäller styrketräningen har vi sedan 60-talet jagat kilo. Det enda som har varit mätbart är hur mycket man lyfter maximalt i en övning. Eller hur många repetitioner man klarar av på en förutbestämd belastning. Dessutom har vi tagit massvis av övningar från tyngdlyftningen. Ryck, frivändning, överstöt osv. Från styrkelyft marklyft, benböj och bänkpress. Med dessa övningar kan man träna både maximalstyrka, explosivstyrka och i vissa fall även snabbstyrka.
Men är de funktionella för idrotter som har tyngdpunkten på ett ben i taget?
Det som idrotten har gjort är att man har tagit övningar från dessa idrotter rakt av utan att titta på hur funktionella de är för sin idrott. I Mitten på 90-talet kom den första utrustningen där det gick att mäta styrka, effekter, krafter, hastigheter, förflyttningsträcka, topphastigheter, tid till topphastigheter 1RM osv. (MuscleLab) utvecklat av en norsk ingenjör och en Italiensk professor. Många av våra mest framstående idrottsmän har utnyttjat denna möjlighet för att analysera sin styrketräning.
Problemet i dagens idrott är att man inte har tagit åt sig dessa möjligheter utan man fortsätter att jaga kilo och antal upprepningar. Man står fortfarande och kör styrkelyft och tyngdlyftningsövningar i stället för att jaga effekter krafter och hastigheter. Man envisas med att träna på två ben när man tävlar på ett ben.
Jag har följt utvecklingen i styrka sedan 1981 när jag började som friidrotts tränare på heltid. Jag har hela tiden försökt att hitta de mest optimala principer för styrketräning och övningsurval. Jag har sedan 1998 testat och analyserat elit idrottare från 24 olika idrotter. Det jag kan konstatera är att träningen i styrka ligger långt efter träningen av andra fysiska faktorer som uthållighet och rörlighet.
Det kanske inte är så konstighet eftersom det har funnits tillgång och möjligheter att testa dessa egenskaper sedan lång tid tillbaka.Det som är lite märkligt är att det är ett stort motstånd till förändring framför allt till styrketräningen inom tränarkåren, givetvis med vissa undantag. Ett problem som kan vara en av orsakerna är tillgång till rätt utrustning/lokal men framför allt till mängden av utrustning som krävs för att köra ett helt lag på t.ex. 20 man. För att kunna köra alla samtidigt väljer man träningsformer inom styrka där man kör styrketräningen med kroppen som belastning och som bedrivs i cirkelträningsformer.
Mängder av hoppträning läggs in i passen eftersom detta går fort och är lätt att bedriva i grupp. Man bygger upp banor där man hoppar över häckar, ribbor och plintar osv. Cirkeltränings former med kroppen som belastning är inte tillräcklig belastning för att utveckla maximalstyrka, explosiv styrka och snabbstyrka. Övningar som man bedriver med kroppen som belastning ska ses som komplement övningar till styrketräningen med skivstång/hantlar.
När det gäller hoppövningarna är det tvärtom, det är alldeles för höga belastningar om man inte har en tillräklig styrketränings bakgrund. Hoppträningen är en mycket hög belastningsform och bra träningsform om den bedrivs på rätt sätt. Oftast tränas hopp i för stora mängder som därmed leder till överbelastnings skador hos många aktiva som bedriver denna träningsform.
Det område som bör satsas på mest i dagen idrott är träningsplanering. Avvägningen mellan belastning och återhämtning. Hur påverkar olika tränings faktorer varandra belastningsmässigt. Hur ska träningsfaktorerna ligga i förhållande till varandra. Olika fysiska faktorer har olika lång återhämtnings tid. Det jag tränar dag 1 hur kommer det att påverka dag 2 och 3 osv. När måste man lägga in vila så man får en naturlig återhämtning och kan tillgodogöra sig träningen så att man hela tiden får en positiv utveckling av tränings processen. Hur stor mängd träning ska genomföras? På vilken intensitet ska träningen genomföras osv.? Hur mycket tid ska avsättas till den fysiska träningen i förhållande till den idrott som man ska bli bra i?
Träningsplaneringen är nyckeln till framgång det är ett pussel av faktorer som ska planeras och hur dessa faktorer ligger i förhållande till varandra. Allt detta är det som styr slutresultatet av hela träningsprocessen.Det går inte att plocka ut en fysisk egenskap t.ex. styrketräningen där man tar in en specialist och tränar den som enskild faktor utan att ta hänsyn till allt annat som ska tränas. Allt som tränas påverkar varandra det är den totala belastningen man måste ta hänsyn till.